Category: STYLE/FASHION

FLOWER POWER

PHOTOS BY ELLEN WALDTON, edit by me.

A LOOK

1. HERE / 2. HERE / 3. HERE / 4. HERE / 5. HERE / 6. HERE

This post contains adlinks from Adviral

festival pattern

PHOTOS BY ELLEN WALDTON, edit by me.

TOP  – similar, HERE  | PANTS – similar, HERE  | PUMPS – similar, HERE

all white

ALL WHITE

PANTSUIT – STRADIVARIUS | BAG & GLASSES – (RANDOM)

– Photography by my mom (<3), edit by me.

 Hur lång tid tror ni det tar att redigera ett liknande blogginlägg? Alltså, om man räknar foto + animationstiden. Jag kan avslöja att det tar ett jävla tag. Det är så typiskt mig. Ungefär 9 månader om året klagar jag på vädret. Jag HATAR kyla och borde egentligen flytta till ett varmare land, men när sommaren äntligen kommer till Sverige sitter jag ändå inomhus framför min laptop. Drar ner rullgardinen så att inte solen ska lysa in på skärmen.

Ibland tänker jag tillbaka på hur allting började. Jag har alltid varit lagd åt det kreativa hållet, men var egentligen mer inriktad på sport som yngre. Jag gick på ridning, simning och dans flera dagar i veckan fram till jag fyllde 13. Min skolios blev alldeles för smärtsam och min läkare rådde mig att sitta hemma istället. När jag ser tillbaka är det både det bästa och det sämsta som kunde hända mig då. Snart fyller jag 22 vilket betyder att jag suttit framför photoshop, designat hemsidor, redigerat bilder och fotograferat i hela 10 år.

Så. jävla. sjukt. TIO ÅR! Jag har flera externa hårddiskar fyllda med film, foto och form. En hel lista med länkar på youtube-tutorials om hur man skapar olika saker digitalt. Det är så konstigt att det liksom blev mitt jobb när jag blev vuxen. Men vad skulle det annars vara, jag bor ju på internet.

// How long do you think it takes for me to create a blog post like this one? I’m talking about photography + animation. I can reveal that it takes quite some time. It’s so typical me. For about 9 months of the year, I complain about the weather. I HATE the coldness of this country, yet I refuse to move somewhere warmer. When summer finally arrives to Sweden, I decide to spend my days inside in front of my laptop anyway. Pulling down the blind to avoid the sun across my screen.

Sometimes I think about where it all started. I’ve always been a creative type, but I was more of an athlete when I was younger. I spent my afternoons swimming, dancing and horse riding. But my scoliosis got a lot worse when I was 13 and the doctor advised me to sit still instead. When I look back, I think about it as both the worst and the best thing that could ever happen to me. I’m turning 22 in a few months which means that I’ve been sitting in front of photoshop, coding websites, editing photos and taking photos for about 10 years.

SICK! TEN YEARS! Can’t believe all of that turned out to become my career. But what else am I supposed to do after spending halv of my life online.

READYH3DD X KEYFLOW

READYH3DD X KEYFLOW

– Photography by Sara Omari, go to her instagram HERE.

Uttrycket “readyh3dd” myntades någon gång i maj 2017. Jag och Klara fick en idé om att starta en DJ-duo (haha) efter att vi sprungit på ett medium på gatan när vi var påväg att köpa pizza, som påstod att vi skulle kunna utföra underverk. Som stora fans av elektronisk musik kändes mötet som en uppenbarelse från ovan. Varje söndag efter det sågs vi i mina föräldrars villa i Nacka och turades om att störa min bror som pluggar musikproduktion i hopp om att han skulle lära oss någonting. Varje söndag slutade likadant; istället för att få något gjort inom musik hittade vi på fotoprojekt, började pilla på nya hemsidor, fotade små projekt i källaren och lagade massa mat. Duon Readyh3dd lever kvar än idag, minus ordet “dj” i beskrivningen. Vi gör istället allt annat man kan göra förutom musik ihop (än så länge).

Till er som inte förstår innebörden av Readyh3dd så kommer här en förklaring:

Hur skulle du översätta Klara till engelska? Jo, ready såklart. “aaaareee youuuu readyyy” = “är ni klara?”. Det är alltså ena halvan. H3dd är egentligen bara jag själv, fast på internet. Readyh3dd är typ en synonym/konstig översättning av Klara och Hedda. Då var det avklarat. Tillbaka till saken:

Istället för att göra musik fortsatte vi helt enkelt att producera text och fotografi på internet. Vilket inte var helt förgäves eftersom att jag plötsligt en solig dag i juli fick ett dm på instagram från Keyflow som ville ha med mig i deras fotoserie “Outfit of the night”. De bad mig ta med mina bästa club essentials och jag tog såklart med mig Klara??!?!?!?! Bästa att ha med sig på nattklubb är en bra party-kompis. Där med givet att man tar med sig andra halvan av sin icke-existerande DJ-duo.

Vi möttes i Klaras lägenhet någon timme innan och tog på oss våra bästa rave-looks. I min magväska från Adidas som jag fyndat på någon marknad i Spanien för €1 packar jag ner min försvarssprej. I Sverige är det olagligt att bära runt på en pepparsprej, men jag har en med röd färg från ett märke som heter Bodyguard. Min mamma köpte den till mig en gång och det är det bästa man kan ha med sig som tjej om man ens ska lämna huset. Hur trygga Stockholms gator än är så är de inte trygga nog. Oavsett hur härligt det är med fest och oavsett hur många tjejkompisar man har med sig på dansgolvet.

Tack Keyflow för inbjudan! Klicka HÄR för att se samarbetet på deras instagram.

// Got invited to Keyflow’s head office a few days ago to join their instagram series called “outfit of the night”. They asked me if I would like to come and told me to bring my best club essentials. I decided to bring Klara since good company is the most important thing, always. The second thing I brought was a defend spray from Bodyguard. The streets of Stockholm might be safe compared to many other places of this earth, but apparently not safe enough.

Thank you Keyflow for inviting us! See the collab on their instagram HERE.

trashy blue

– This post was sponsored by Timberland and contains adlinks –

TRASHY BLUE X TIMBERLAND

 DRESS – RANDOM | JACKET – BEYOND RETRO | BOOTS – TIMBERLAND, HERE

– This post was sponsored by Timberland and contains adlinks –

hair news

– in collaboration with / i samarbete med Hairtalk & Kokoro Stockholm

HAIR NEWS

I torsdags var jag hos Carolina på Kokoro Stockholm och flyttade upp mina extensions från Hairtalk som vi alltid gör en gång i månaden. Sist jag var där blev det grått med världens finaste ton. Det gick från mörkbrunt i botten till mörk blå/lila/grå som blev silvrig längst ner. Finns mer bilder på det HÄR.

Jag älskarälskarälskar att vara gråhårig, men tyvärr inte lika mycket som jag älskar förändring (: (: (: Och eftersom att jag litar på min frisör till 110% lät jag henne gå loss med en idé hon hade (jag fick godkänna den innan såklart). Tycker det blev såååå fiiiiiiiint. Jag klär mig i stort sett bara i vitt/grått/svart som ni vet, därför är det himla bra med pastelligt hår för att pigga upp det tråkiga.

Vad tycker ni? Jag tycker att mitt hår påminner om en sjöjungfru eller en My Little Pony kanske. Så härligt!

I visited my hairdresser Carolina at Kokoro Stockholm last Thursday to move my extensions from Hairtalk.  We do that once a month and last month we did the perfect grey hair dye. It went from dark brown roots to a lovely dark purple/blue/steel grey shade and then silver in the ends. You can find more pictures of that look HERE.

I looooove having grey hair, but unfortunately not as much as I love change (: (: (: And since I trust my hairdresser 110% I gave her free hands to implement a vision she had (I got to approve it first of course). I think it turned out sooo gooood! Since I mostly dress in white/grey/black, it’s really nice with pastel pink ends to brighten it up a bit.

What do you think? My hair reminds me of a mermaid or a My Little Pony. So nice!!

– in collaboration with / i samarbete med Hairtalk & Kokoro Stockholm

silver

SILVER

Hej kompisar! Bilderna är från takterrassen ovanför lägenheten i Spanien. Ett av mina favoritställen att fota på i solnedgången. Älskar vassa vinklar och monokromt, så detta blir verkligen en fröjd för mina ögon. Så. Estetiskt. Tillfredsställande. MMMMMH.

Igår vaknade jag sent, men pigg. Första helgen jag tackat nej till fest i Stockholm på jag vet inte hur länge. Klubbliv i all ära, min kropp tål en del alkohol. Men de ostiga och mjöliga portionerna mat dagen efter däremot, gwuä. Finns ingenting i matväg som min kropp mår så dåligt av som vetemjöl, speciellt i kombination med mejeriprodukter. Möjligtvis kött kanske. Vem äter en sallad med grönsaker när man är bakis… Inte jag i alla fall.

Tillbaka till saken! Jag steg upp, åt frukust bestående av kaffe med Oatly, glutenfritt bröd och grapefrukt. Sen begav jag mig ut i skogen och sprang typ 6 km. Vid varje kilometer stannade jag och gjorde följande: Squats med hopp, vanlig squats och utfallssteg med hopp. Första stoppet gjorde jag 30 av varje. Nästa stopp 25, sen 20, sen 15, 10 och tillsist 5 av varje. Det här med att göra nästa stopp lite lättare fungerar så bra för mig eftersom det mesta av vad kroppen kan prestera mest bara sitter i huvudet. Så istället för att tänka “nu ska jag göra 105 av varje” är det bara att börja på 30 och sen trappa ner. Vid varje vingligt steg efter ett set är det bara att tänka “nästa stopp blir liiite lättare”. Och så orkar man göra 105 av varje ändå.

Idag tänkte jag göra ett likadant pass, fast byta ut övningarna. Jag älskar skogen här.

Hi friendz! The photos are from the rooftop in Spain. It’s one of my favorit photo spots during sunset. I love the sharp edges and monochromes, it’s so esthetically satisfying. MMMMH.

I woke up late yesterday feeling very alert. This is the first weekend spent in Stockholm saying no to party and alcohol in a very long time. I love going out, and my body can take a quite big amount of alcohol. But the cheesy and floury dishes you eat the day after on the other hand… Euw. There is nothing worse for my body when it comes to food than flour, especially in combination with diary. Maybe meat. But who eats a sallad with veggies when hangover? Not me.

Okay, back to the case! I woke up, had breakfast consisting of coffee with Oatly, gluten free bread and a grape fruit. Then I had a walk to the forest nearby and went for a run. I ran like 6 km, stopping every 1 km to do some exercises for my kardashian ass *I wish*.

I’m going to head out and do the same today too, but I’ll change the exercises. I love my forest.

button up

readyh3dd

READYH3DD

– Photos by Klara Hedberg, edit by me.

Riktigt låg uppdatering från min sida den senaste tiden. Men det har varit så. himla. mycket. Jag jobbar numera som “creative/account manager” på Adviral och sitter på kontoret några dagar i veckan. Så himla fantastiskt, jag älskar det. Men det är en helt ny rutin för mig. Jag har ju varit frilans i 3 år!!!!!

Dessutom har jag behövt tänka om en del angående bloggen. Jag har bloggat fram och tillbaka i 9 år. Ett inlägg kan ta mig över 24 timmar att planera, producera, redigera och publicera. För mig är det ingen dagbok, någon form av exhibisionism eller ett skrikande bekräftelsebehov.

Min blogg är mitt kreativa andrum. Blogg för mig är roligt för att jag kan kombinera form, foto och text. Men min kreativitet dränks av andras förväntningar på vad den “borde” innehålla och hur mycket den “borde” uppdateras. Det ger mig bara prestationsångest och perfektionisten i mig tar över. All kreativitet dör och med det dör uppdateringen här. För det är ju utifrån min kreativitet jag kan skapa och det går inte om fokus ligger på fel ställe. Så från och med nu tänkte jag hitta tillbaka dit. Till varför jag startade mitt lilla konstverk från början.

 // Really bad updates here lately. But my life has changed a loooot lately. First of all, I got a real job! I’m currently “creative/account manager” at Adviral. I’m at the office 3 days a week. It’s so much fun and I really LOVE IT but with new routines comes new priorities. I’ve been freelancing aka working without any schedule at all for the passed 3 years.. No need to say more haha.

I’ve also been thinking a lot about how I want to run this blog. I’ve been blogging back and forth for 9 years now. One blog post takes my up to 24h to make. This is not a diary or a form of exhibisionism to me. It’s my way being creative. It’s photography, text and form combined. A piece of art.

 But my creativity dies when I let others expectations of how much it “should” be updated and what it “should” contain take over. It doesn’t make me want to work harder at all, it only gives me performance anxiety which takes away my creativity. Then my creativity dies, and when it does, so does my updates. So from now on I’ll try to let that go. And try to find my way back to why I started.

Next Page »